Trädgårdsvärlden är full av sånt som är giftigt.
Med risk för att låta trist så ska jag erkänna att jag är en väldigt smalspårig person. Så fort jag får chansen så ägnar jag mig åt min gröna hobby på ena eller andra sättet. Jag tittar knappt ens på tv om det inte handlar om just det. Ju mer kunskap jag får desto roligare blir det och ju mer insnöad i intresset blir jag. Men jag stortrivs. I förra inlägget här på bloggen skrev jag om fingerborgsblommor. Det kom då naturligt upp på tapeten hur giftiga de är. Min trädgård är således full av fingerborgsblommor och så även lekande barn. Ändå känner jag mig trygg. Jag funderade på hur det kan komma sig. Jag som är så fruktansvärt orolig över andra saker. Ganska snart kom jag på varför. Växter kan jag, känner till och håller en ständig dialog med lilla B om vad som är vad och hur och vad man använder de olika växterna till. De finns omkring oss varje dag och vetskapen om vad som är farligt och inte gör mig trygg. Det finns så mycket annat som man inte känner till som är så mycket värre. Ta till exempel alla konstiga ämnen som finns i våra hem. I textilier, städmedel och hårprodukter och till och med maten. Ämnen som lömskt smyger sig in i våra liv. Om 20, 40 och 60 år kommer många av de här sakerna som vi använder nu anses helt oacceptabelt. I växtvärlden däremot finns inget nytt under solen.
Många av de kulturväxter som vi odlar för estetiska syften idag är gamla medicinalväxter. Många av dem är giftiga om man skulle äta dem. När man bor och lever mitt bland växterna är det viktigt att noga tala om för barnen vad som är giftigt och inte. Man äter aldrig någonting man hittat utan att fråga först. Och är det små barn som stoppar allting i munnen gör man ju såklart säkrast i att hålla dem borta från det giftiga. Men vad är då giftigt? Att fingerborgsblommor är giftiga känner många till. Men kanske inte lika många vet hur giftigt det är med idegran som finns i var och varannan trädgård? Som dessutom får små röda bär. Eller järnek, liljekonvalj, smörblommor, påskliljor, vallmo, berberis, kaprifol, murgröna och till och med blomman för dagen som många sår på dagis.
Även i köksträdgården gäller det att se upp.
På ena sidan köksträdgården växer goda sockerärter som man kan plocka och äta baljorna på direkt men bland bönorna är det helt andra regler som gäller. Rosenbönorna till exempel är väldigt giftiga om man inte kokar baljorna först. Jag tror dock trädgårdsskolanär en bra plats för barn att lära sig livets allvar på. Det kommer alltid finnas saker i livet som är farligt och som man inte ska göra. Och som väl är brukar inte större barn som kan leka själva vilja äta sånt som de inte vet vad det är. Naturen är också så fiffigt uträknad att det som är giftigt smakar illa. Ingen vill förhoppningsvis stoppa munnen full av en besk, stark och illasmakande blomma eller bär.
Snart bjuder stormhattarna på en storslagen blomsterprakt. En växt som är bland de giftigaste vi odlar i våra trädgårdar. Varenda del av den är farlig - blad, blommor och rot. Man gör bäst i att placera dem i rabattens bakkant, där de också har sin naturliga plats eftersom de är så höga.
Trots stormhattarnas starka gift känner jag mig trygg med dem. De kommer inte överfalla oss utan står stadigt förankrade i jorden. Värre är det som händer nere på bilvägen där en del kör som de har vett till. Vi och grannarna har ansökt om att placera vägurnor på gatan och vem vet, kanske kommer det att växa giftiga växter i just dem?
